Det handlar om gener, kromosomer och förädling!Text och bild: Annette Andersson
|
|
Det började med kromosomer. Utan att veta vad det var så samlade jag på uppgifter på kromosomantal hos vildar som i många fall har olika antal. Det fortsatte vidare med att jag försökte förstå detta med recessiva gener och där började nyfikenheten ta över. Hur fungerar detta med gener och kromosomer? Hur fungerar detta med blommor och bin egentligen? Svaren finns att tillgå men oftast beskriva på ett för mig besvärligt sätt så för att förstå allt behövde jag skriva om det i mina egna ord. Kanske det blir lättare för dig med att förstå på det här viset. Vi börjar med att förklara de olika delarna: DNA är molekylen som innehåller geninformationen (Bärare av ärftlig info i kroppens celler) Gen är en del av DNA Kromosom är en DNA molekyl Genom (uttalas jenåm) är alla kromosomer i en cell Hängde ni med? Inte det! Då tar vi det på mitt sätt.
Kroppen, ja vi börjar med oss själva, människan. Kroppen består av
en massa celler.
Samma sak med pelargoner och övriga växter
och djur. Vår zonalpelargon har 18 kromosomer, dvs 9 kromosompar. Alla
kromosomer i en cellkärna kallas genom. (jenåm)
I pelargonförädlingen handlar det alltså om att kromosomerna avgör om vi kan korsa de olika pelargonerna och generna avgör hur den ska se ut. Det pratas om haploida och diploida pelargoner. Haploida har 9 kromosomuppsättningar. Haploid – varje sorts kromosom finns i bara ett exemplar i cellen. Diploida 9x9 = 18. Diploid – varje sorts kromosom finns i två exemplar i cellen. En uppsättning från vardera förälder. Tetraploida 9x9x9x9 = 36 uppsättningar. En tetraploid pelargon har kraftigare växtsätt och blommar mer än en diploid. Den har dubbla blommor och har ibland håriga blad. Dominanta och recessiva gener En dominant gen är en stark gen och är den som bestämmer och det behövs bara en sådan gen för att avgöra hur blomman ska se ut. En recessiv gen är en svag gen och behöver ärva den genen från båda förädlarna för att slå igenom. Den ligger annars kvar i genbanken och kan slå igenom i ett senare skede av förädlingen. De flesta plantor är diploida dvs. de har ett set av genetiskt material från bägge föräldrarna. Dessa set är alltså de som kallas kromosomer. Stjärnpelargonens utseende kontrolleras av en enda recessiv gen och måste alltså få denna egenskap från båda föräldrarna för att behålla sitt utseende. Generna betecknas oftast med dubbla bokstäver och den dominanta genen med stor bokstav och den recessiva med liten (Nn). Om en stjärna (nn) korsas med en zonal (NN) kommer alla avkommor att bli bärare av den recessiva genen (nn) men kommer att se ut som en normal zonalpelargon eftersom den har dominanta gener(Nn). När dessa (Nn) bärare korsas med sig själv kommer avkommorna att bli antingen (NN), (Nn), (nN) eller (nn). Det är alltså alla de kombinationerna som N och n kan åstadkomma. De 3 första kombinationerna kommer att få zonalens utseende men den fjärde kommer alltså se ut som en stjärna. Detta fenomen kan alltså ske i en enda pollinering och de olika varianterna finns då i samma fröbalja. Det här visar på att en enda recessiv gen är den avgörande faktorn hos en stjärnpelargon. För att få större chans till en lyckad stjärnpelargon korsar man den första omgångens frösådd oavsett om den ser ut som en zonal eller inte med en annan stjärna för att få ett högre antal avkommor med den recessiva genen. Avkommorna kommer då att bli (Nn), (nn), (nn), (nn). Alltså är chansen att få en zonal avkomma endast 1 av dessa fyra. Var det svårt? Man kan uttrycka sig enklare genom att säga att Zonalen är stark och Stjärnan svag. Zonalen kommer alltid att dominera utseendet om du inte korsar tillbaka med en ny stjärna. Samma sak med fingerpelargonerna. De har också svaga gener och korsas de med en zonal så blir det inte många som ser ut som en fingerpelargon utan den behöver en ny korsning med en svag pelargon för att ge det utseendet. Det kommer fortfarande bli vanliga zonaler men fler kommer att se ut som den svaga pelargonen. Det här är väl förmodligen förklaringen till sportar. En pelargon som kan få ett annat utseende på bara en gren. Min tanke är att det är de dominanta generna som tar över i bara den grenen så det blir en sport. De som kan det här säger att det kan bero på tex sjukdom, bestrålning eller kemisk påverkan eller att det uppstår spontant. Anatomi och pollinering En pelargon består av kronblad, ståndare och pistill. Ståndare och pistill är pelargonens könsorgan. Pistillen är som vår livmoder och ståndaren som mannens könsorgan. Ståndaren bidrar med spermierna/pollen och pistillen med äggen/fröämnen. Principen på befruktning är samma som hos alla däggdjur
och blommor. Pollen måste komma till pistillen för att det ska bli frö.
Pistillen kan vara lite klistrig och här syns
pollen som fastnat på märket.
De olika beteckningar pistill och ståndare Hur går det då till? När pistillen precis har börjat dela sig är den som mest mottaglig.
Ibland är den nästan lite klibbig. När pollenet på ståndaren är moget så är det nästan lite grynigt, pudrigt. Det är då man ska föra över pollen till pistillen. Detta kan göras med en topps eller pensel eller liknande. Vill man göra en speciell korsning så tänk på att använda ett rent verktyg. Spermiet i pollenet mognar nu och vandrar ner till ovarien och befruktar ägget/fröet. En pelargon kan få upp till 5 frön eftersom ovarien är uppdelad i 5 sektioner. Oftast tidigt på morgonen så har inte pistillen börjat dela på sig och senare på dagen om du kan se att den femdelade toppen har böjt sig bakåt så är det troligen för sent. Det är mest troligt att pistillen är mottaglig för pollen i 4-8 timmar och att pollen är befruktningsdugliga i en dag eller två.
Pollen färdig
att skördas När du väl har pollinerat en blomma så se till att märka upp den ordentligt. Om du tittar till blomman en halvtimme till en timme efter att du utfört pollineringen så kan du försiktigt skaka på blomman. Tappar den då de flesta kronbladen så har pollineringen lyckats. Nu tar det ca 1 månad för storknäbben att mogna. En bra ide kan vara att trä en tunn nylonbit över blomman så inte fröna flyger iväg för dig om du missar att de slagit ut. Det kan nu bli upp till fem fröer och de fem kommer att bli helt olika individer med olika egenskaper. Du kan också låta naturen sköta det hela.
Vi har våra insekter som brukar vara ganska duktiga på att föra runt
pollen och sköter befruktningen på ett ypperligt sätt. Sen är det
bara att plocka fröer och se vad det hela kan bli. Det kan fortfarande
vara roligt att märka upp vem som var modern för att se om det finns några
likheter.
En storknäbb i perfekt skick. Nu ska den bara
torka tills fröerna tittar ut. Hur vet man vad man får för blomma då?
Här är det återigen frågan om recessiva och dominanta gener. Röd är en dominant färg. Vit, lila, purpur och gul är recessiva. Gul är extremt recessiv och därmed väldigt svår att få fram. Tyvärr så följer inte blomkorsning den enkla blandningen på en färgpalett så om man korsar en röd och en vit så kan man inte räkna med att få en rosa. Eftersom du aldrig vet vad den aktuella moderplantan har med sig i sitt arv så kan man inte säga vad färgen ska bli. Du behöver veta 7-10 linjer bakåt för att kunna vara säker. Båda föräldrarna kan ha lika stort inflytande på avkommorna. Enkla blommor som korsas med enkla blommor får oftast avkommor med enkla blommor. Dubbla som korsas med dubbla blir detsamma men du vet aldrig hur dubbel den blir. Det är det samma med bladen. Vanliga zonalblad är
dominanta emedan brokbladiga är recessiva och har ett mycket komplext
arv. Varför har då inte vissa pistill eller pollen?En del pelargoner får fnatt och producerar mängder med kronblad som vår rosenpelargon. Desto fler kronblad en pelargon har desto mer troligt är det att könsorganen fått ge vika.
Kronprinsessans Marys gömda pistill, inga ståndare
går att finna. Med andra ord så är de flesta rosenpelargoner sterila. Det finns inget att befrukta med. De som är enklast att förädla är våra massproducerade pelargoner som du tex hittar på Ica. De har oftast enkla blommor med tydliga pistiller och ståndare. Det finns olika missbildningar eller mutationer inom pelargonsläktet. Finger- och stjärnpelargon är mutationer d.v.s. det har uppstått ett fel i den genetiska informationen. I fallet med 'Madame Salleron' handlar det om en kromosom-miss. Den har 17 kromosomer och den har inte fått den kromosomen med gener som talar om hur blomman ska se ut så den fick vara utan blommor. En annan missbildning kallas för ”sport”. En sport uppkommer då en cell eller flera celler på en planta förändras. Detta kan bero på sjukdom, bestrålning, neutroner, moderna kemikalier eller helt spontant.
Sport hos ‘Magda’ Slutord. Inför egna försök att få fram pelargoner behöver du utrusta dig med tålamod i mängder. Först tar det tid att få fram en pollinering som lyckas och sen måste du vänta på att fröerna mognar i ca 4 veckor. Ett annat råd är att så fröerna direkt. Då har de vintern att växa på och du kommer att få dem i blom tidigare. På vårkanten när de blommar kan du bestämma dig för om de är nåt att ha. Om du bestämmer dig för att behålla några av dem så ska du ta sticklingar på dem. Håller den nya sticklingen färg och form så ta ytterligare en stickling. Den tredje plantan som du sedan håller i är din nya pelargon om den också håller färg och form. Tänk även på hur många du korsar! En storknäbb kan ge upp till 5 frön. Har du 10 storknäbbar så kan du få upp till 50 frön. Dessa ska övervintras på ett bra sätt så de har en god chans att växa till sig. Har du plats för detta så är det ju bra, men de flesta av oss har inte det därför kan det vara bra att välja ut sina offer mer noggrant och bara korsa de man verkligen tror på. Man ska vara medveten om att alla vildarter inte går att korsa med zonaler p.g.a. olika kromosomantal, men varför inte försöka? En dag står du där med en oförklarlig och fantastisk korsning vilket för en förädlare är lycka. Ett råd som står med i de flesta böcker och som min vän Charles Heidgen säger: Ge inte upp! Bara för att du inte lyckas första gången med en korsning så fortsätt att prova dig fram! Även om de du försöker korsa inte verkar kompatibla så rätt som det är så kommer det rätta pollenet och det kommer att bildas frön. Får du fram en vek pelargon så korsa tillbaka till den förälder som verkar mest starkväxande så kanske du får tillbaka de egenskaperna hos din nya skapelse. Om din fröplanta av någon anledning inte har allt det du vill ha i en planta, låt oss säga att blomfärgen och bladen är helt ok men inte blomstorleken så prova att korsa den med en annan pelargon som har den blomstorlek du önskar. Har du tur så förs de generna över och du får till slut den perfekta kombinationen. I Sverige finns inte så många förädlare som håller på med detta på heltid. Förhoppningsvis har denna artikel kunnat locka fler att åtminstone göra ett försök att få fram nya pelargonsorter som inte liknar redan existerande sorter och har vi tur så kommer vi att få se många nya vackra sorter ute på marknaden i framtiden. Referenser: Charles
Heidgen, Shady Hills, USA e-mail
kontakt Pelargoniums,
geraniums and their Societies – Henry J Wood Pelargoniums
a complete guide to their cultivation – Henry J Wood Geraniums
and pelargoniums – H.G Witham Fogg www.geraniumsonline.com http://www.cod.edu/people/faculty/ fancher/genetics/ClassicalGenetics.htm http://www.hcs.ohio-state.edu/hcs300/genetic.htm http://www.glencoe.com/sec/science
|
De
är mikroskopiskt små så det är ingen ide att börja leta. I varje
enskild cell finns en kärna och i den kärnan finns en massa
information om hur cellen ska jobba i vår kropp, hur vi ska se ut m.m.
För att det inte ska bli kaos i denna kärna så är allt uppdelat i ännu
mindre delar. Först har vi då kromosomer. Det finns X och Y kromosomer
som talar om vilket kön vi har tex. Människan har 46 kromosomer och de
är uppdelade i 23 par. Alla par har en kromosom från pappa och en från
mamma. Därför får vi egenskaper från både mamma och pappa.
Pistill
som precis har delat sig.
